tannensee

Jag är inte speciellt gudfruktig av mig men denna dikt är fin ändå. Tycker den visar på att man i sina svåraste stunder i livet tvivlar på sina närmaste (Gud) fast de faktiskt hela tiden finns där, även om man just då kanske inte märker det. Men när man ser tillbaka på sitt liv upptäcker man att de fanns där och stöttade i alla fall.

FOTSPÅR I SANDEN

En natt hade en man en dröm, han drömde att han gick längst en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde bilder av hans liv fram Han såg på varje bild två par fotspår i sanden, ett par var hans och det andra paret var Gud. När den sista bilden syntes såg han tillbaka på spåren. Han upptäckte då att många gånger under hans liv fanns endast ett par fotspår. Han såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i hans liv. Detta bekymrade honom mycket och han frågade Gud om detta; 'Gud, du sa när jag en gång bestämde mig för att följa Dig, att du skulle gå med mig hela vägen. Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv finns det bara ett fotspår. Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest'. Gud sade; 'Mitt barn, Jag älskar Dig och skulle aldrig lämna dig. Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår, då bar jag dig'.

Dikt av Margaret Fishback-Powers.