tannensee

Det var en gång en liten prinsessa som hade sett sin drömprins. Hon bara visste att han var den som hon skulle gifta sig med och få sina barn med.

Hon var tvungen att försöka få kontakt med prinsen på något sätt. När han sen kom till hennes rike på officiellt besök, så åkte hon dit där han skulle paradera och försökte lämna ett litet brev till honom. Men det vanliga folket stod så tätt packat så hon kom inte fram till honom.

Hon åkte hem besviken och satte sig och funderade. Då kom hon på att hon skulle skriva ett brev och skicka till alla dem som hade kontakt med honom i hans hov.

Hon väntade och väntade på svar från någon av dessa personer, tills en dag…

En dag kom ett e-mail. Det var från prinsen. Ojoj, han hade fått tag i ett av breven hon skickade och tyckte att hon var en intressant prinsessa. De pratade på msn några gånger och sen frågade han om de skulle träffas.

Prinsessan var så glad, nu skulle hon få se om hennes drömmar var sanna.

Ja, så sågs de då. Och efter den gången var hon förlorad för evigt. Hon var så förälskad och lycklig. Tills den dag då hon fick veta att prinsen blivit kär i en annan prinsessa. En från sitt eget rike.

Hon blev helt förtvivlad och skrev ett långt brev till prinsen. De hade ju haft det så fint och trevligt tillsammans och han verkade också tycka det. Prinsen tyckte det var ett fint och ärligt brev där hon beskrev sina känslor för honom. Men tyvärr, han var kär i den andra.

Men vår lilla prinsessa gav inte upp. Hon väntade och skickade små sms till prinsen. Och väntade, och väntade. Plötsligt så var inte prinsen kär i den andra längre, för hon hade varit dum,  och de sågs flera gånger, och mös och pratade om allt möjligt.

Det gick ibland lång tid emellan träffarna, för prinsen var en väldigt upptagen prins med mycket att göra och många kungliga besök i många länder. Men ibland skickade han själv små sms där han ibland skrev att han saknade henne och att hon var den enda prinsessan som fick honom  att inte tänka på förlorad kärlek och annat tråkigt

Men det var svårt för prinsessan att få visa prinsen hur mycket hon tyckte om honom eftersom han reste så mycket. De sågs alldeles för sällan och han fick aldrig liksom veta riktigt vilken fin och omtänksam, men ändå skojig och trevlig liten prinsessa hon var.

Så en dag, så hade han blivit fästman med en hovdam, som han känt mycket länge. Hon var en god kamrat till honom, hans bästa vän faktiskt. Och nu hade han gjort det STORA misstaget att trolova sig med henne. Ajajaj, så ska man ju aldrig göra. Mister han henne, har han ju förlorat både en vän och en fästemö.

Och vår lilla prinsessa då, stackars liten. Hon trodde ju så fullt och fast att han höll på att bli kär i henne. Tja, kanske han var det, men tyckte hovdamen fanns närmare och det var lättare så. Men den lilla prinsessan var än en gång förbigången. Hon var så ledsen, hon älskade ju sin prins vid det här laget…

Men prinsessan ger inte upp. En sierska vid ett tivoli, när hon besökte prinsens rike, talade en gång om för henne att hon såg att de två en gång skulle få varandra. Det kunde ta tid men vänta bara i tålamod så blir allt bra till slut.

Så nu sitter prinsessan i sitt eget lilla rike och väntar, och väntar igen. Hon älskar fortfarande sin prins och vill honom allt gott. Hon vill visa honom att hon är värdig hans kärlek och vill ge honom sin kärlek, bara han vill ta emot den….

Ja, detta var ju bara början på denna saga så något snipp, snapp snut blir det inte. Vad som händer mellan prinsen och prinsessan återstår forfarande att se. Men hon skickar fortfarande sms och får ibland några tillbaka. Ibland från prinsen först, han kan inte glömma henne trots allt.

Det var en gång en liten prinsessa som hade sett sin drömprins. Hon bara visste att han var den som hon skulle gifta sig med och få sina barn med.

Hon var tvungen att försöka få kontakt med prinsen på något sätt. När han sen kom till hennes rike på officiellt besök, så åkte hon dit där han skulle paradera och försökte lämna ett litet brev till honom. Men det vanliga folket stod så tätt packat så hon kom inte fram till honom.

Hon åkte hem besviken och satte sig och funderade. Då kom hon på att hon skulle skriva ett brev och skicka till alla dem som hade kontakt med honom i hans hov.

Hon väntade och väntade på svar från någon av dessa personer, tills en dag…

En dag kom ett e-mail. Det var från prinsen. Ojoj, han hade fått tag i ett av breven hon skickade och tyckte att hon var en intressant prinsessa. De pratade på msn några gånger och sen frågade han om de skulle träffas.

Prinsessan var så glad, nu skulle hon få se om hennes drömmar var sanna.

Ja, så sågs de då. Och efter den gången var hon förlorad för evigt. Hon var så förälskad och lycklig. Tills den dag då hon fick veta att prinsen blivit kär i en annan prinsessa. En från sitt eget rike.

Hon blev helt förtvivlad och skrev ett långt brev till prinsen. De hade ju haft det så fint och trevligt tillsammans och han verkade också tycka det. Prinsen tyckte det var ett fint och ärligt brev där hon beskrev sina känslor för honom. Men tyvärr, han var kär i den andra.

Men vår lilla prinsessa gav inte upp. Hon väntade och skickade små sms till prinsen. Och väntade, och väntade. Plötsligt så var inte prinsen kär i den andra längre, för hon hade varit dum,  och de sågs flera gånger, och mös och pratade om allt möjligt.

Det gick ibland lång tid emellan träffarna, för prinsen var en väldigt upptagen prins med mycket att göra och många kungliga besök i många länder. Men ibland skickade han själv små sms där han ibland skrev att han saknade henne och att hon var den enda prinsessan som fick honom  att inte tänka på förlorad kärlek och annat tråkigt

Men det var svårt för prinsessan att få visa prinsen hur mycket hon tyckte om honom eftersom han reste så mycket. De sågs alldeles för sällan och han fick aldrig liksom veta riktigt vilken fin och omtänksam, men ändå skojig och trevlig liten prinsessa hon var.

Så en dag, så hade han blivit fästman med en hovdam, som han känt mycket länge. Hon var en god kamrat till honom, hans bästa vän faktiskt. Och nu hade han gjort det STORA misstaget att trolova sig med henne. Ajajaj, så ska man ju aldrig göra. Mister han henne, har han ju förlorat både en vän och en fästemö.

Och vår lilla prinsessa då, stackars liten. Hon trodde ju så fullt och fast att han höll på att bli kär i henne. Tja, kanske han var det, men tyckte hovdamen fanns närmare och det var lättare så. Men den lilla prinsessan var än en gång förbigången. Hon var så ledsen, hon älskade ju sin prins vid det här laget…

Men prinsessan ger inte upp. En sierska vid ett tivoli, när hon besökte prinsens rike, talade en gång om för henne att hon såg att de två en gång skulle få varandra. Det kunde ta tid men vänta bara i tålamod så blir allt bra till slut.

Så nu sitter prinsessan i sitt eget lilla rike och väntar, och väntar igen. Hon älskar fortfarande sin prins och vill honom allt gott. Hon vill visa honom att hon är värdig hans kärlek och vill ge honom sin kärlek, bara han vill ta emot den….

Ja, detta var ju bara början på denna saga så något snipp, snapp snut blir det inte. Vad som händer mellan prinsen och prinsessan återstår forfarande att se. Men hon skickar fortfarande sms och får ibland några tillbaka. Ibland från prinsen först, han kan inte glömma henne trots allt.