Jul igen :o
Jahaja, nu har man inte bloggat på ett tag igen :P Ursäkta att jag är lite ojämn med det..
Men ibland står det helt enkelt så still att man, även om man tänker på mycket, helt enkelt inte orkar skriva ner det.
Nu tänkte jag försöka smygstarta lite på julen i alla fall. Förhoppningsvis till familjens stora glädje <3
Jag ska baka mina julbullar imorgon. Vill inte göra det idag för Isabell, Linnis flickvän är här och hon tål inte gluten, och jag vet inget bra recept på glutenfria bullar. Har letat men ej funnit :( Ja, i alla fall så vill jag inte sukta henne genom att baka idag..
Om någon är nyfiken så gör jag mina julbullar ungefär på samma sätt som vanliga kanelbullar. Men jag lägger till ca en tesked ingefära och en tesked malda nejlikor till inkråmet (förutom den vanliga kanelen och sockret förstås). Sen gör jag degen med saffran i och toppar med det vanliga pärlsockret. De är hur goda som helst och smakar som en mix av kanelbullar/lussekatter/pepparkakor. Super!!! En idé jag fick när jag inte ville baka BÅDE lussekatter och pepparkakor en gång för några jular sedan... Man måste våga experimentera lite. Pröva själva, vetja!
Kram så länge //Annis
Livets skeden...
Hej alla vänner!
Jag har inte bloggat på länge, men det beror på att lite väl mycket trista saker hänt hos oss.
Först gick min mans bästa vän bort helt plötsligt, sen min mamma ett par veckor senare, också helt oväntat. Några dagar efter det drabbades våra två jakthundar av mögelförgiftning av något de fått i sig ute, varav den yngsta tiken dog, medan den andra kämpade för sitt liv. Heidi klarade livet tack och lov men kämpar nu som konvalecent för att ens kunna gå igen. Men det går framåt får vi hoppas.
Sen mitt i allt detta har vi försökt stötta vår dotter Linni i Idol, men i fredags åkte hon tyvärr ut ur tävlingen. Men jag tror att detta bara är början på en ny era i hennes musikaliska liv.
Så ni kanske fattar att jag inte varit på blogghumör direkt, ucsh och fy säger jag. Nu får det vara nog med elände! Hoppas verkligen att det vänder nu och händer bra saker framöver :)
Lägger ut lite länkar här, klicka er in på dem och "gilla" Linnis facebook-sida bl a. Tack och kram! //Annis
Tilda - Gråsidingens Try <3 Vila i frid stumpan!
Linni med Grenade (Bruno Mars)
Linni i Idol!
Jag är så stolt över min Linni som är sååå duktig i Idol! Ta en titt och lyssna på henne i sin solosång, sista delmomentet i slutaudition :)
Inte kul...
Nä, jag ledsnade på att blogga ett tag. Ingen läste den i alla fall om jag inte länkade på sidor där VÄLDIGT många människor går in hela tiden. DÅ kom det några nyfikna. Men de kom inte tillbaka, så...
Får se när jag kommer igång igen, just nu har jag liksom ingen inspiration.
Vi ses / Annis
Glöm inte....♥
Det viktigaste vi kan lära oss av det hemska som hänt i Norge är nog trots allt...ta vara på varandra den korta tid vi har på jorden tillsammans! Slösa inte bort tiden på bråk om bagateller. Hata inte och var snälla mot varandra. :)
Låter som en utopi men det är det inte..ju fler som tänker så desto fridsammare värld att leva i. Varje gång du tänker säga något dumt till någon, kompis, mamma, pappa, syster eller bror, eller kanske en vilt främmande människa du retar dig på, tänk då på alla dem som aldrig mer får krama om sitt barn, sin syster eller bror eller bästa vän. Detta gäller inte bara de som lämnat jordelivet i Norge, utan alla de i hela världen som varje dag dör en helt onödig och meningslös död :(
Men oavsett hur DU väljer att leva DITT liv i fortsättningen...Glöm inte de som dog i förrgår, igår eller idag...låt dem inte ha dött förgäves. Låt oss nu verkligen LÄRA oss något av detta och låt dem leva vidare genom oss och alla de unga som faktiskt klarade sig. De är nu Norges och en del av världens framtid.
Till er som offrade er för era vänner: Vila i frid ♥
Ofattbart...finns inga ord ♥♥♥
Till Mamma <3
Denna fina dikt om våra mammor hittade jag på nätet. Vet inte vem som skrivit den men jag vill i denna stund tillägna den min egen mamma Ulla Hansson som kämpar så tappert mot sjukdom i dessa dagar. Jag älskar dig, mamma ♥
~En mor~
En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.
I livets alla skeden
förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika
högt älskade mamma!
Denna fina dikt om våra mammor hittade jag på nätet. Vet inte vem som skrivit den men jag vill i denna stund tillägna den min egen mamma Ulla Hansson som kämpar så tappert mot sjukdom i dessa dagar. Jag älskar dig, mamma ♥
~En mor~
En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.
I livets alla skeden
förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika
högt älskade mamma!
Hemma igen!
Ojojoj! Blev en lång resa till Umeå. 140 mil på bara två dagar. Men det var det värt, att få träffa mamma lite. Har ju inte träffat henne på riktigt på flera år. Ja utseendet har ju förändrats men inte mamma. Hon är som hon alltid har varit, men det visste jag ju. Vi pratar ju på mail, telefon och sms varje dag. Hon har sin spirit och jävlaranamma kvar och tänker inte låta den förb-e cancern ta över i alla fall. Hon ger sig INTE! Det är skönt att veta :)
Hälften av tillfrisknandet beror ju på livsvilja och framåtanda säger de. Och det har hon i stora mått..
Jaja, nu ska jag städa, handla och ta hand om vovvarna. Ha det bra!
Kram Annis
Hälften av tillfrisknandet beror ju på livsvilja och framåtanda säger de. Och det har hon i stora mått..
Jaja, nu ska jag städa, handla och ta hand om vovvarna. Ha det bra!
Kram Annis
Umeå
Jahaja! Imorgon bär det av till Umeå en snabbis. Hua, det blir mycket köra i två dagar. Men jag bara måste och vill hälsa på min mamma som ligger på onkologen på Norrlands Universitetssjukhus.
Vi har inte träffats på mycket länge och nu när hon är sjuk och ligger uppe i Lappträsk på sjukhus får hon ju inga andra besök så det får det vara värt.
Älskar dig mamma!
Lördagsmorgon / förmiddag
Åååh! Det är lite jobbigt faktiskt. På sommaren blir det så varmt inne att man måste sova med öppet fönster. Men det är inte kul på lördagsmorgnar om man vill sova länge. Det är sån't liv utanför att det är omöjligt att sova efter kl. 9:00. Suck!
En saga...som inte är slut än..
Det var en gång en liten prinsessa som hade sett sin drömprins. Hon bara visste att han var den som hon skulle gifta sig med och få sina barn med.
Hon var tvungen att försöka få kontakt med prinsen på något sätt. När han sen kom till hennes rike på officiellt besök, så åkte hon dit där han skulle paradera och försökte lämna ett litet brev till honom. Men det vanliga folket stod så tätt packat så hon kom inte fram till honom.
Hon åkte hem besviken och satte sig och funderade. Då kom hon på att hon skulle skriva ett brev och skicka till alla dem som hade kontakt med honom i hans hov.
Hon väntade och väntade på svar från någon av dessa personer, tills en dag…
En dag kom ett e-mail. Det var från prinsen. Ojoj, han hade fått tag i ett av breven hon skickade och tyckte att hon var en intressant prinsessa. De pratade på msn några gånger och sen frågade han om de skulle träffas.
Prinsessan var så glad, nu skulle hon få se om hennes drömmar var sanna.
Ja, så sågs de då. Och efter den gången var hon förlorad för evigt. Hon var så förälskad och lycklig. Tills den dag då hon fick veta att prinsen blivit kär i en annan prinsessa. En från sitt eget rike.
Hon blev helt förtvivlad och skrev ett långt brev till prinsen. De hade ju haft det så fint och trevligt tillsammans och han verkade också tycka det. Prinsen tyckte det var ett fint och ärligt brev där hon beskrev sina känslor för honom. Men tyvärr, han var kär i den andra.
Men vår lilla prinsessa gav inte upp. Hon väntade och skickade små sms till prinsen. Och väntade, och väntade. Plötsligt så var inte prinsen kär i den andra längre, för hon hade varit dum, och de sågs flera gånger, och mös och pratade om allt möjligt.
Det gick ibland lång tid emellan träffarna, för prinsen var en väldigt upptagen prins med mycket att göra och många kungliga besök i många länder. Men ibland skickade han själv små sms där han ibland skrev att han saknade henne och att hon var den enda prinsessan som fick honom att inte tänka på förlorad kärlek och annat tråkigt
Men det var svårt för prinsessan att få visa prinsen hur mycket hon tyckte om honom eftersom han reste så mycket. De sågs alldeles för sällan och han fick aldrig liksom veta riktigt vilken fin och omtänksam, men ändå skojig och trevlig liten prinsessa hon var.
Så en dag, så hade han blivit fästman med en hovdam, som han känt mycket länge. Hon var en god kamrat till honom, hans bästa vän faktiskt. Och nu hade han gjort det STORA misstaget att trolova sig med henne. Ajajaj, så ska man ju aldrig göra. Mister han henne, har han ju förlorat både en vän och en fästemö.
Och vår lilla prinsessa då, stackars liten. Hon trodde ju så fullt och fast att han höll på att bli kär i henne. Tja, kanske han var det, men tyckte hovdamen fanns närmare och det var lättare så. Men den lilla prinsessan var än en gång förbigången. Hon var så ledsen, hon älskade ju sin prins vid det här laget…
Men prinsessan ger inte upp. En sierska vid ett tivoli, när hon besökte prinsens rike, talade en gång om för henne att hon såg att de två en gång skulle få varandra. Det kunde ta tid men vänta bara i tålamod så blir allt bra till slut.
Så nu sitter prinsessan i sitt eget lilla rike och väntar, och väntar igen. Hon älskar fortfarande sin prins och vill honom allt gott. Hon vill visa honom att hon är värdig hans kärlek och vill ge honom sin kärlek, bara han vill ta emot den….
Ja, detta var ju bara början på denna saga så något snipp, snapp snut blir det inte. Vad som händer mellan prinsen och prinsessan återstår forfarande att se. Men hon skickar fortfarande sms och får ibland några tillbaka. Ibland från prinsen först, han kan inte glömma henne trots allt.
Det var en gång en liten prinsessa som hade sett sin drömprins. Hon bara visste att han var den som hon skulle gifta sig med och få sina barn med.
Hon var tvungen att försöka få kontakt med prinsen på något sätt. När han sen kom till hennes rike på officiellt besök, så åkte hon dit där han skulle paradera och försökte lämna ett litet brev till honom. Men det vanliga folket stod så tätt packat så hon kom inte fram till honom.
Hon åkte hem besviken och satte sig och funderade. Då kom hon på att hon skulle skriva ett brev och skicka till alla dem som hade kontakt med honom i hans hov.
Hon väntade och väntade på svar från någon av dessa personer, tills en dag…
En dag kom ett e-mail. Det var från prinsen. Ojoj, han hade fått tag i ett av breven hon skickade och tyckte att hon var en intressant prinsessa. De pratade på msn några gånger och sen frågade han om de skulle träffas.
Prinsessan var så glad, nu skulle hon få se om hennes drömmar var sanna.
Ja, så sågs de då. Och efter den gången var hon förlorad för evigt. Hon var så förälskad och lycklig. Tills den dag då hon fick veta att prinsen blivit kär i en annan prinsessa. En från sitt eget rike.
Hon blev helt förtvivlad och skrev ett långt brev till prinsen. De hade ju haft det så fint och trevligt tillsammans och han verkade också tycka det. Prinsen tyckte det var ett fint och ärligt brev där hon beskrev sina känslor för honom. Men tyvärr, han var kär i den andra.
Men vår lilla prinsessa gav inte upp. Hon väntade och skickade små sms till prinsen. Och väntade, och väntade. Plötsligt så var inte prinsen kär i den andra längre, för hon hade varit dum, och de sågs flera gånger, och mös och pratade om allt möjligt.
Det gick ibland lång tid emellan träffarna, för prinsen var en väldigt upptagen prins med mycket att göra och många kungliga besök i många länder. Men ibland skickade han själv små sms där han ibland skrev att han saknade henne och att hon var den enda prinsessan som fick honom att inte tänka på förlorad kärlek och annat tråkigt
Men det var svårt för prinsessan att få visa prinsen hur mycket hon tyckte om honom eftersom han reste så mycket. De sågs alldeles för sällan och han fick aldrig liksom veta riktigt vilken fin och omtänksam, men ändå skojig och trevlig liten prinsessa hon var.
Så en dag, så hade han blivit fästman med en hovdam, som han känt mycket länge. Hon var en god kamrat till honom, hans bästa vän faktiskt. Och nu hade han gjort det STORA misstaget att trolova sig med henne. Ajajaj, så ska man ju aldrig göra. Mister han henne, har han ju förlorat både en vän och en fästemö.
Och vår lilla prinsessa då, stackars liten. Hon trodde ju så fullt och fast att han höll på att bli kär i henne. Tja, kanske han var det, men tyckte hovdamen fanns närmare och det var lättare så. Men den lilla prinsessan var än en gång förbigången. Hon var så ledsen, hon älskade ju sin prins vid det här laget…
Men prinsessan ger inte upp. En sierska vid ett tivoli, när hon besökte prinsens rike, talade en gång om för henne att hon såg att de två en gång skulle få varandra. Det kunde ta tid men vänta bara i tålamod så blir allt bra till slut.
Så nu sitter prinsessan i sitt eget lilla rike och väntar, och väntar igen. Hon älskar fortfarande sin prins och vill honom allt gott. Hon vill visa honom att hon är värdig hans kärlek och vill ge honom sin kärlek, bara han vill ta emot den….
Ja, detta var ju bara början på denna saga så något snipp, snapp snut blir det inte. Vad som händer mellan prinsen och prinsessan återstår forfarande att se. Men hon skickar fortfarande sms och får ibland några tillbaka. Ibland från prinsen först, han kan inte glömma henne trots allt.
Personligt brev
Mycket tänkvärt! Klicka här för att läsa!
Empati
Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Begreppet är nära besläktat med medkänsla, sympati och inlevelse, men sträcker sig utöver ett rent känslomässigt inkännande och förutsätter även ett rationellt värderande.
Inom empatiforskningen finns en bred konsensus om att empati är ett komplext fenomen som saknar en enkel definition. Empatibegreppet spänner över social psykologi, kognitions psykologi och neurovetenskap.
Om fler i vår värld hade förmågan och orken att känna empati med andra människor när de inte mår bra och har det svårt, skulle många av dagens samhälleliga problem lösas. T ex depression med självmord som följd, anorexi, bulimi och t o m många mord. Missbruk av diverse droger och alkohol skulle också kunna nästan försvinna om de människorna fick lite empati i rätt ögonblick i livet. Därmed skulle också många hustru/kvinnomisshandels, och -barnmishandelsfall kunna elimineras.
Tänk vad det lilla ordets innebörd, kryddat med lite kärlek, skulle kunna göra för storverk i vår värld.
Orka bry er om varandra och tyck om varann. Nästa sekund kan allt vara borta...♥
Vart har stil och självkritik tagit vägen? (lite tips och råd från en som ser)
Jag har under de senaste åren, speciellt sommartid, förfasats över bristen på självkritik hos framför allt många kvinnor i samhället. Unga som äldre faktiskt. Många äldre tjejer som klär sig som om de tror de är fjorton och supersmala t ex. Det är faktiskt varken snyggt eller sexigt när en tjej på 40-50 med den vanliga övervikten på c:a 10-20 kg klämmer in sig i tajta kortkorta klänningar. Det skulle vara betydligt snyggare och mer smakfullt om de valde kläder i rätt storlek. Själv är jag 10 kg för mycket Annis och jag väljer bort mina tajta grejor nu tills jag gått ner lite och tränat lite. Det känns obekvämt och äckligt med tajta kläder. Dessutom ser det inte fint ut när de smiter åt runt magen och de lite för tjocka och dallriga låren. Nä, lätta löst sittande söta sommarkläder känns mer rätt faktiskt. Önskar att fler i min ålder kunde fatta det.
MEN, detta gäller faktiskt även er tjejer som är yngre :o Bara för att man är ung måste man inte ha tajta kläder om inte figuren tillåter detta. Det är inte snyggt på er heller. Lite stilkänsla vore kul att se även hos de unga tjejerna. Välj kläder som inte smiter åt så mycket. De kan vara figursydda och smickrande ändå, bara de är i rätt storlek. Man ser smalare ut då också. Har du 42 så ska du köpa 42. Inte en eller två storlekar mindre. Det ser inte snyggt ut och är bara obekvämt. Skäms du så för din storlek så klipp bort lapparna i kläderna ;) Ha den vikt du trivs med men anpassa kläderna efter den så ser du jättefin, söt och snygg ut i sommar.
Önskar alla en ljuvlig och skön sommar i alla fall med SKÖNA kläder :P
Kram Annis
PS! Randigt på både längden och tvären samt stora rutor på kläder gör att man ser större ut än vad man är så skippa det. Tajt vitt gör att celluliter framträder tydligare.
